Hej Darling!

Jag har fått mail av en som tycker att jag på instagram endast är negativ och uppmanar (!?!?) folk till att tycka det är fint med anorexi och ätstörning och vill ha uppmärksamhet. Jag kan själv inte för allt i världen förstå när jag skulle skrivit det. Anorexin tog stora delar av mitt liv. Sjukhus vistelser, yrsel, svimningar, kan inte få fler barn, ont i varenda del i kroppen, kramp när jag väl äter och något som kontrollerar hela mitt liv och ibland gör mig frånvarande. Det här är inte en sjukdom jag ens vill att min värsta fiende ska få. Personen talade även om för mig att det är sjukt jobbigt att följa mig och läsa det jag skriver. Mitt svar på det. Avfölj! Är det så svårt? Vi känner knappt varandra, så vi kommer ju inte direkt sakna varandra. Jag vill inte alls ha uppmärksamhet och att folk ska tycka synd om mig. Peppningarna hjälper såklart men mest behöver jag ventilera någonstans där det inte känns så personligt. Eftersom jag är väldigt dålig på att prata när någon frågar hur det är.

Men jag tänkte jag kunde berätta lite om mina dagar;

vaknar, gör penntestet! Man får inte hålla in magen och man ska ha en liten svankning på ryggen. Magen får inte komma över en normal stor penna. Misslyckas det vill jag inte äta. På några dagar och göra en jäkla massa situps.

Ben testet, måste nå runt med händerna på låtet utan att trycka ihop eller pusha. Bentestet upprepas några gånger om dagen.

Hoppa 100ggr i samband med tandborstning.
Innan läggdags är det åter igen dags för situps, yoga, armhävningar, allmänt tränande och så innan jag kommer till ro.

Tvinga i mig minst tre mål om dagen trots att maten känns som att den växer munnen. Jag får äta fort så jag slipper tankarna. Vid lunch tar jag en promenad. Har jag en lucka på jobbet tar jag även där en promenad. Jag kontrolleras fortfarande 12 år senare av denna sjukdom. Jag känner mig svag, dum och fylld med skuldkänslor och kämpar som en tok. Jag ber dig inte förstå. Bara acceptera.

Jag sköter om min familj. Jag är närvarande. Leker och är en bra mamma till dom. Jag gör misstag som alla andra och jag tar hand om dom och jag stöttar andra som är i samma situation och i samma sjukdom. Jag försöker bli frisk. Så när DU attackerar mig blir jag stött. Sen börjar jag tycka synd om dig som kände att du måste kommentera och lägga dig i. Sköt ditt så sköter jag mitt. Ingen tvingade dig att lägga dig i MITT liv eller ens vara en del av det.

Varför sjuk och inte frisk undrade du? Säg de? Varför får vissa cancer, MS, depressioner osv?
Faktisk inget som har med någon annan än mig att göra och de få jag väljer att berätta det för. (Föräldrar,syskon,sambo,bästa vänner) Ibland finns det inga anledningar och ibland finns det många.
Men döm mig inte tack. För du vet inte min kamp. Precis som att jag ALDRIG skulle döma dig, för jag vet inte vad du slåss med och så snälla jag ber... Acceptera.

Och så var våren på väg och jag kom tillbaka till liv

Darling
Min stora mini är inte så mini liten längre. Han fyllde sex år i lördags och det firades med beyblade tårta. Det du!

A lost cause, nobody can save my soul
I am so delusional
With every move I die

I have destroyed our love, it's gone
Payback is sick, it's all my fault

I'm dancing with tears in my eyes
Just fighting to get through the night
I'm losing it
With every move I die

I'm fading, I'm broken inside
I've wasted the love of my life
I'm losing it
With every move I die

When did I become such a hypocrite?
Trust me I'm paying for it
With every move I die

Darling,
Jag känner mig gammal. Super gammal. Men inte vis för det.
Huvudvärk och ångest. Fint.
Jag är nog allt lite bitter.

Tänk att ännu en jobb vecka tagit slut.
Blir äldre, mer snus beroende, en roligare mer säker trafiklärare, en bättre mamma, en bättre/mer erfaren människa, gör fler misstag och rättar till några av dem. Skulle även vilja säga bättre flickvän men med jobb erbjudande i Stockholm på en super mysig trafikskola som lockar riskerar jag nog både bättre flickvän och mamma delen.

Darling,
Med risk för att bli alldeles för personlig så måste jag ändå berätta att jag fick besked idag om att jag inte kommer kunna få fler barn. Mest sannolikt. Jag hade inte tänkt fler, men när möjligheten inte längre finns sved det lite grann.
Jag ska få medicin för att få i ordning på det jobbiga med värkar, yrsel och svimningar. För det fanns en anledning och den är hittat nu. Jag hoppas på jag kan bli en ny människa och inte gå omkring med ständig värk i magen längre och vara trött. Tänk vad skönt. Jag kanske blir rolig igen ;)

En månads sen examens skål. Jäfflar vilken bra trafiklärare jag är och kommer va. Ha! Och sen ska jag fan öppna eget, så är de bara.

Darling,
Ibland vill jag skylla min absurda patetiska "sjukdom" på samhället. Men jag måste erkänna för mig själv att felet är mitt. Jag har valt det, jag har valt att stanna i det. Jag tror man kan slå bort allt, bara man vill. Jag är trött på att ha ångest. Jag tänker inte ha det mer. Jag ska börja erkänna för mig själv, varför jag mår dåligt. Tänker inte ha det så här längre. Punkt!

(ett år gamla sjukhus bild. När jag kom dit vägde jag 41kg vilken är löjligt lite till mina 170cm, på bilden hade jag gått upp till 43kg. Det där är inget jag tänker gå igenom igen)

Fredag kväll på trafikskolan. Blir här till efter sju. Jäj

If I were a boy
I think I could understand
How it feels to love a girl
I swear I'd be a better man

I'd listen to her
'Cause I know how it hurts
When you lose the one you wanted
'Cause he's taking you for granted
And everything you had got destroyed

Darling,
Det är svårt att leva i en över teknisk värld. Tycker jag. Speciellt när telefonen inte fungerar. Och jag tror att fb, ig och alla andra sånna ställen bidrar till förstörda förhållanden. När är man egentligen närvarande?

Exempelvis på lekparken ser man föräldrar med mobilen i ansikten, barnen röjer, får en tillsägelse bakom telefonen och så fortsätter det så. Har sagt det förut och säger det igen! "Det finns en ny radio skugga och den vilar över barnen"

/Charoline

Got so sick of crying, so just lately
When I catch myself I do a 180
I stay up, clean the house, at least I'm not drinking
Run around just so I don't have to think about thinking
That silent sense of content that everyone gets
Just disappears soon as the sun sets

Truth is we mess up
Till we get it right
I don't want to end up losing my soul

I can get low, I can get low
Don’t know which way is up
Yea I can get high, I can get high
Like I could never come down